Lyckan ur filosofiskt och neuropsykologiskt perspektiv

1. Varför är Jonathan Haidts diskussion kring det delade jaget/medvetandet (”the divided self/mind”) relevant för vårt välbefinnande?

En viktig anledning till att Haidts (2006) diskussion kring det delade jaget/medvetandet är att den tydliggör skillnaden mellan automatiska omedvetna processer och medvetna processer (Haidt 2006:13) som påverkar hur vi tar oss an vardagen, hur vi gör val och hur dessa val i sin tur påverkar vårt välmående. De automatiska processerna utgörs av omedvetna val och tankeprocesser som dels styr vårt agerande i olika situationer, men även hur vi reagerar på såväl negativa som positiva händelser.

Vill man lära sig att hantera olika upplevelser och inte låta motgångar slå ner en blir det därför viktigt att förstå att de automatiska omedvetna reaktionerna är något som man kan lära sig ta kontroll över. Dessa automatiska omedvetna processer är dock inget man enbart kan bestämma sig att ta kontroll över, utan det tar tid att ändra på dessa automatiska tankemönster och ersätta dem med nya tankemönster (Haidt 2006:35, 38).

Haidt påpekar att det forskning pekar på att deprimerade personer ofta har hamnat i negativ tankespiral där de automatiska tankeprocesserna gör det svårt att bryta den negativa spiralen och de negativa känslorna (Haidt 2006:38). Kunskap om att man aktivt, dock gradvis (Haidt 2006:43-44), kan lära sig påverka sin automatiska tankeprocesser är av vikt för ett ökat välbefinnande. Dessa tekniker för att lära sig tänka positivt är dock inget som enbart fungerar för deprimerade personer, utan kan lika väl var till hjälp för att stärka och öka välbefinnandet hos ickedeprimerade, och lägga grund för ett framtida säkert välbefinnande i såväl motgång som medgång. Detta är tanke som i allra högsta grad påminner om det stoiska och buddhistiska sättet att försöka förändra sig själv för att öka välbefinnandet.

Något jag själv upplever är att denna kunskap om kognitiv beteende inlärning, att lära sig tänka i nya banor, är relativt utbrett. Ofta kan man se citat från olika källor, såväl religiösa böcker som självhjälpsböcker. Ofta verkar dessa citat enbart användas för den kortsiktiga inställningen till hur livet är och det fattas kunskap om hur man verkligen jobbar med att förändra sina tankemönster på lång sikt. Kunskapen gällande hur man gradvis förändrar sina automatiska omedvetna tankemönster verkar avlägsen i de flesta fall. Det omedvetna och de känslorna som springer därur är, som Haidt (2006) exemplifierar det med, en bångstyrig elefant, och vårt medvetna är elefantryttaren som långsamt måste lära sig att styra elefanten (även om det automatiskt omedvetna/elefanten aldrig kommer att vara helt i det medvetnas/ryttarens grepp).

2. Förklara med hjälp av exempel från ditt eller dina bekantas liv vad som menas med ”the negativity bias”. Är det önskvärt för oss, som individer, att försöka att minska vår ”negativity bias”? Varför?

”Negativity bias” innebär att det är lättare att se nackdelar eller uppleva något som negativ än att se fördelar och uppleva något positivt. Enligt Haidt så regerar många människor omedvetet negativt eller ser nackdelar oftare än de reagerar positivt. De negativa känslorna påverkar oss också starkare än de positiva (2006:28), vilket i sin tur påverkar de val vi gör hur vi agerar. 

Min egen upplevelse av det stämmer överens med detta. Ser jag mig omkring bland vänner och bekanta ser jag oftare hur de väljer bort att försöka sig på något nytt eller ta tag i ett projekt de pratat om länge. När jag frågar om anledningen till att de inte ta tag i sin planer, är svaret ofta att det med osäkerhet i om man kommer att lyckas och man får många exempel på saker som kan gå fel. Ofta är det tryggheten i vardagen som håller dem tillbaka, framförallt den ekonomiska tryggheten och en tanke om att försöka leva upp till de levnadsideal som råder i samhället.

Att enbart försöka minska vår förmåga att se och låta negativa känslor styra vår handlande kan i vara av godo för vår välbefinnande då många säkert skulle våga ägna sig åt saker som skulle öka deras välbefinnande, men det finns i min mening troligen även en gräns för hur långt man bör gå för att förändra detta. Även om det skulle finnas en möjlighet för en enskild individ att i stor sett minimera sin förmåga att reagerar negativt, så finns det fortfarande stunder där den negativa ”magkänslan” är till nytta. Det finns bland annat personer jag mött som blivit lurade på alla sina tillgångar då de verkar ha en större förmåga att lita på andra och inte reagerar negativt sådant som en mer försiktig person skulle ha reagerat på. Å andra sidan finns det personer som klarar av att hantera en sådan situation väldigt bra, då de ändå fortsätter lunka fram med ett gott humör och en positiv inställning trots att de blivit av med sina tillgångar. Så det finns alltså även en personlig aspekt på det hela som bör vägas in, en gräns som nog mer kan anses vara ett filosofiskt problem än ett neuropsykologiskt Gränsen för var detta går kan troligtvis bland annat sökas i samhällsstrukturerna kring individen och de sociala möjligheter som ett positivt tänkande antingen skapar eller försvårar. Haidt kommenterar denna förmåga, gällande personer som har en mer positiv hållning:

”/.../ evidence shows that people who hold pervasive positive illusions about themselves, their abilities, and their future prospects are mentally healthier, happier, and better liked than people who lack such illusion.” (Haidt 2006:68)

Jag har även sett många exempel på personer, med vad som kanske skulle kunna kallas sociala handikapp, som möter många motgångar i sitt liv. Något som får andra att känna medlidande och tycka synd om personen. Samtidigt reagera personen själv inte långvarigt så starkt på dessa motgångar, utan reagerar negativt som de flesta andra skulle göra in en sådan situation, sedan kommer de snabbt över motgången och testar igen eller något nytt, med samma positiva inställning.

Jag har därför också börjat fundera kring om det är så att det negativa tänkandet är mer vanligt hos personer som har det för lätt för sig (här skulle jag nog räkna in de flesta människorna i de rika länderna), medan den som oftare och kontinuerligt möter motgångar ofta har en mer positiv attityd.

3. Vilka är de frivilliga aktiviteterna (”voluntary activities”) som enligt positiv psykologisk-forskning är nödvändig för att leva ett tillfredsställande/lyckligt liv? Finns det empiriskt stöd för tesen att pengar, makt, lyx och social status är nödvändiga för att kunna leva ett lyckligt liv?

3.1 Frivilliga aktiviteter

Haidt ger oss exempel på det som kallas Sheldon, Schkade & Seligman kallar ”happiness formula”, alltså lyckoformeln (Haidt 2006:91):

H = S + C + V

H = Lycka (Happiness)

S – Biologisk utgångspunkt (Setpoint)¹

C – Externa förhållande (Conditions)²

V – Frivilliga aktiviteter (Voluntary activities)

De frivilliga aktiviteterna (voluntary activities) är det som är lättast att styra över själv. Vilka de frivilliga aktiviteterna, som skapar tillfredsställelse/lycka är beroende på individens intressen och ambitioner. Något som Haidt pratar om är att de aktiviteter som visat sig skapa mest tillfredsställelse är kreativa aktiviteter som ligger nära vår förmåga att lyckas utföra dem, samtidigt som de ger oss en utmaning (Haidt 2006:95). 

Här vill jag även tillägga att kreativa aktiviteter inte behöver innebära det som många gånger, i vardaglig mening, ofta kopplar till kreativitet (såsom måla, skriva, fotografera etc), utan kreativitet bör även innefatta styrketräning, att bygga om och renovera bilar, att pressa sina egna gränser inom ett datorspel mm. Det gäller alltså att våga ägna sig åt något som intresserar en själv och inom det intresset kunna utvecklas – att hitta balansen mellan nöje och tillfredsställelse och lära sig något nytt (Haidt 2006:96-97). Här bör man även tänka på att vad som anses vara kreativt och utvecklande kan skilja sig från samhälle till samhälle, och hur livet ser ut i respektive rika och fattiga länder.

3.2 Pengar, makt, lyx och social status

Enligt Haidt visar forskning på att det enbart finns en liten effekt av pengar, makt, lyx och social status när det gäller att öka lycka:

”Wealth itself has only a small direct effect on happiness because it so effectively speeds up the hedonic treadmill. For example, as the level of wealth has doubled or tipled in the last fifty years in many industrialized nations, the level of happiness and satisfaction with life that people report have not changed, an depression has actually become more common.” (Haidt 2006:89)

Samtidigt visar forskning också att de som satsar på att bli rika, kända och eftersöker ökad social status är de som är mindre lyckliga och mindre välmående än dem som eftersträvar mindre materialistiska mål (Haidt 2006:95).

Däremot pekar forskning också på att man kan uppnå långvarig lycka genom att investera i rätt saker. Att spendera pengar rätt saker handlar dock inte enbart om att investera i en sak, utan även i allt välja bort att investera i vissa saker. Allt lära sig spendera pengar på något som kanske inte innebär status, men som istället innebär en närhet till vänner, släkt, mer tid med familjen etc. Att arbeta en timme mindre, kan ses som en investering av en timmes lön i något som ger mer tillfredsställelse. Förlusten du gör i pengar, är vinst i något annat.

Statuskonsumtion, alltså att t ex köpa en märkesvara gör dig kanske inte lyckligare i längden, medan en billigare vara av samma kvalité ger dig möjlighet att spara pengarna till saker som du har större behov av och därmed hjälper till att förstärka långsiktig lycka istället (Haidt 2006:99).

De investeringar som visat sig vara mest tillfredsställande och skapa med lycka, är de investeringar som har ett högre socialt värde, såsom resor och tid till familj och vänner. De sociala aspekterna bör utifrån dessa antagande beaktas när man väljer vad man investerar i. Här vill jag dock påpeka att även detta antagligen är flytande gränser som skiljer sig från individ till individ. Hur avgör man det sociala värdet i en investering? I vissa fall kan kanske statuskonsumtion vara ett bättre alternativ för att uppnå ett visst mål – alltså ha erbjuda ett högre socialt värde i längden – än att avsäga sig en timmes lön för att tillbringa den med vännerna. Den sociala helhetsaspekten är också viktig att ta med i beräkningen (detta är givetvis en diskussion som skulle kunna dras mycket längre, och här har jag valt att stanna vid en diskussion i grova drag). 

Noter

1 Medfödda egenskaper som ökar lyckokänslan.

2 Externa förhållande är bland annat oljud, kollektivt resande, brist på kontroll, skam (känslan av tillhörighet/acceptans), relationer (bra/dåliga) är några av dessa (Haidt 2006:92-94)

4. Vad är ett lyckligt liv ur stoiskt perspektiv? Varför håller Haidt helt med stoikerna (och buddhisterna) om att ”välbefinnandet kommer inifrån”? Är det några ”passioner” som du tycker är värt att följa trots stoikerna skulle fördöma dem? Motivera ditt svar.

Det lyckliga livet, ur ett stoiskt perspektiv, kommer ur att lära sig hantera de mot- och medgångar som livet för med sig. Enligt stoicismen kan vi inte undvika alla motgångar, men vi kan däremot lära oss att acceptera dessa motgångar och lära oss att hantera dem. Genom att inte dras med av känslostormar, utan istället styras av ett sunt resonerande skapar vi harmoni inom oss själva. Denna harmoni, eller lycka och frånvaro av olycka kommer alltså inifrån (Haidt 2006:82, 87). 

Haidt menar på att det ligger en sanning i detta påstående, att lycka kommer inifrån. Han vill dock tillägga lycka inte enbart kommer inifrån, utan även kan komma utifrån – från externa saker. Han påpekar även att huruvida man har möjlighet att påverka dessa externa saker kan ha med samhället och tiden man lever i, och att vi idag, i all fall i de rika länderna, har möjligheten att påverka de externa sakerna i högre grad än vad man hade under antiken. Alla externa ting ligger kanske inte lika långt utom räckhåll som de en gång gjorde.

Själv skulle jag säga, så långt som jag fördjupat mig i stoicismen just nu, säga att den största möjligheten i att skapa och styra sin egen lycka och tillfredsställelse, är likt stoikerna och buddhisterna påpekar, kommer inifrån – alltså beroende på den inställning man själv har till livet och hur man lär sig bemöta med- och motgångar. Dock håller jag med Haidt att även fokus externa saker kan hjälpa till att leda till ökad lycka, men framförallt tror jag att de saker som minskar olycka är de viktigaste aspekterna att fokusera på. Jag håller även med, som även forskning visat, att den största lyckan ofta ligger i hela resan mot ett mål, och inte i själva måluppfyllelsen (Haidt 2006:83-84). Lyckan, tillfredsställelsen och den meningsfyllda känslan verkar i mina ögon var som mest tydligt närvarande när en person har ett mål, något som vägleder en. Vad som vägleder en och anses vara viktigt och tillfredsställande anser jag vara beroende på hur samhället man lever i fungerar. 

Vägledande i förståelsen för vad som är meningsfyllt och tillfredsställande tror jag Maslows behovstrappa kan vare ett bra redskap på vägen. I ett samhälle där svält är vardag, kan tillfredsställelse tänkas uppnås genom att skaffa mat för dagen. I ett samhälle som Sverige kan dock andra behov tänkas behövas uppnås för skapa en meningsfylld vardag. Jag tror människan har ett visst behov av att aktivera sig, och det är i dessa aktiviteter, gärna i ett socialt umgänge, som vi finner mening. I Sverige har de flesta av oss inget behov av att tillsammans lösa tillgången till mat, därför behöver vi andra externa aktiviteter för att bli lyckliga.

Referenslista

Haidt, Jonathan. (2006). The happiness hypothesis: finding modern truth in ancientwisdom. New York: Basic Books