onsdag 27 november 2013

Klassisk och modern sociologisk teori: Att studera samhället

Denna uppgift ingår i kursen SOCN03 Klassisk och modern sociologisk teori, 15 hp.
Uppgiften går ut på att diskutera hur de olika teoretiker och perspektiv i den klassiska och moderna sociologin ser på metodfrågan, och vilka konsekvenser det ger för hur vi kan studera samhället. Även styrkor respektive svagheter i de olika perspektiven ska diskuteras.

Inledning

Jag måste erkänna att den här uppgiften skapade lite huvudbry då det. Som jag förstår det, är det meningen att fokus ska ligga på de olika teoretikernas/perspektivens syn på den sociologiska metodfrågan. Huvuddelen av den lästa litteraturen, som ingår i denna uppgift, anser jag dock framförallt diskuterar det teoretiska aspekterna kring byggstenarna av de sociala strukturerna. Givetvis ligger sådan teori till grund till hur man söker sätt att närma sig området metodiskt, och i flera fall har jag valt att diskuterar hur dessa teoretiska ramar påverkar det metodologiska tillvägagångssättet.
Jag anser alltså att det inte funnits någon tydlig metoddiskussion i samtliga texter som jag gått igenom. Detta medför att vissa kapitel i uppgiften kan kännas tunnsådda, men det beror helt enkelt på att jag anser att det inte funnits någon tydlig metoddiskussion eller metodiska teoritillämpning i de lästa artiklarna.

De namn som figurerar i denna artikel är Karl Marx, Max Weber, Emile Durkheim, Max Horkheimer, Karl Mannheim, Talcott Parson, Theodor Adorno, Alfred Shutz, Peter L. Berger, Thomas Luckmann, Erving Goffmann, Herbert Blumer och Anthony Giddens.

De olika teoretikerna lägger olika vikt på huruvida det är individen/aktören som skapar de samhälleliga strukturerna eller om det är de samhälleliga strukturerna som skapar individen/aktören. Man problematiserar förhållandet mellan aktör och struktur, och huruvida det finns ett dynamiskt förhållande mellan dessa två, och hur starkt de i så fall influerar varandra.

Ytterligare ett problem som dyker upp i de olika teorierna, och påverkar det metodologiska tillvägagångssättet, är huruvida det finns en objektiv social verklighet eller om den sociala verkligheten är subjektiv. Finns det objektiva fasta sociala strukturer som upplevs på samma sätt av alla människor, eller är de sociala strukturerna, den sociala verkligheten en tolkningsfråga som skiljer sig mellan olika grupper, kulturer och individer?

De tidiga teoretikerna såsom Karl Marx, Max Weber, Emile Durkheim lägger stor vikt på de sociala strukturerna och hur dessa strukturer styr individens förutsättningar, de har ett deterministiskt perspektiv.
Utifrån en sådant perspektiv är det samhällsstrukturerna som bör studeras för att kunna ge svar på det sociala livets, samhällets, utveckling. Förklaringen till socialt handlande kan hittas i samhällsstrukturerna, något som Durkheim bl a kallar sociala fakta.

Ju längre fram i tiden vi söker oss bland teoretikerna desto tydligare blir ett allt större fokus på individen, individens egna medvetna val och handlingar, och de interaktion som sker mellan mellan individerna. Detta kallas i många fall analys på mikronivå, mikrosociologi och här får individens meningsskapande ett viktigare roll (Calhoun 2012b:28)
Utifrån ett sådant perspektiven är det individerna som blir föremål för forskningsmetoden. Individens egna berättelser och förståelse kring ett visst handlande blir en viktig del att förstå. Detta är något sam framförallt blivit ett viktig inslag för den kvalitativa forskningsmetoden (Calhoun 2012b:33).

Den klassiska perioden

Under kapitlet Den klassiska perioden diskuterar jag Karl Marx, Max Weber, Emile Durkheim, Max Horkheimer, Karl Mannheim, Talcott Parson och Theodor Adorno. Indelningen är gjord utifrån kursböckerna.
Den klassiska perioden karaktäriseras av en kritisk hållning till förändringar i samhällsstrukturens. Framförallt diskuteras hur samhällets strukturer eller dominerande grupper påverkar och förtrycker individen. Samt huruvida den sociologiska vetenskapen kan vara objektiv eller om den är subjektiv. Individen har inget tydlig roll i den sociologiska vetenskapen. Dock är inte ett individperspektiv helt frånvarande.

Karl Marx

Karl Marx teoretiska antagande karaktäriseras av ett samhälle i konflikt, en konflikt som framförallt står mellan olika klasser. Det som Marx pekar på är den ekonomiskt determinism, att ägandeförhållande i stora drag styr vem som blir den dominerande klassen och därmed utövar makt över samhället (Calhoun 2012a:137; Marx 1845:143-144). Han analyserade samhället och det sociala livet med kritiska ögon (Calhoun 2012a:138). Han banade vägen för en kritisk samhällsvetenskap som fokuserade på de samhällsstrukturer som skapade konflikt, i motsats till andra teoretiker som valt att titta på de samhällsstrukturer som skapar stabila samhällen.
Att analysera samhälle ur ett sådant perspektiv innebär med andra ord att en viktig del i analysen blir att studera de materiella förhållandena för att få en förståelse för var makten och därmed var de rådande samhällsideal föds.
En styrka med denna typ av teoretisk utgångspunkt är att man kan belysa olika gruppers möjligheter att påverka sin framtid. Ett problem med det perspektivet är dock att det lämnar individens egen vilja utanför och bortser från alla de individer som inte fastnar i sin grupp/klass och inte är determinerade att för alltid vara en del av sin klass utan att en revolution äger rum som omkullkastar maktförhållandena (Calhoun 2012a:138).

Emile Durkheim

Methodological rules are to science what rules of law and morality are to conduct. They direct the thinking of the scientist just as the latter govern the action of men.” (Durkheim1893:240)

Emile Durkheims fokuserade i sin teori och sitt metodologiska perspektiv på det han kallade sociala fakta. Han påpekade att det utanför individen fanns krafter som styrde hur individen agerade, krafter som låg utanför individen möjlighet att påverka (Durkheim 1895:204, 208). Dessa sociala fakta var, enligt Durkheim, sociologins mål att hitta och definiera genom att metodiskt studera det sociala livet. Man skulle förstå den sociala faktans inverkan på det sociala livet (Durkheim 1895:218).
Med Durkheims ord (1895:209-210):
A social fact is any way of acting, whether fixed or not, capable of exerting over the individual as external constraint;
or:
which is general over the whole of a given society whilst having an existance of its own independent of its individual manifestation.


Durkheim hade en tanke om att det finns objektiva sociala strukturer som fyller en viss funktion för samhället, något som upprätthåller och skapar ordning i det sociala livet. Genom att hitta dessa skulle man kunna förstå sociala problem, men även de krafter som skapade social ordning, ”We must also /.../ discover the part that it plays in the establishment of that general harmony (Durkheim 1895:214). En analys innebär att del ta reda på den sociala faktans funktion för att förklara ett socialt fenomen (Durkheim 1895:213). Detta försökte Durkheim sig själv på genom att visa på hur det sociala fenomenet självmord kunde härledas till olika social fakta (Durkheim 1983).

 

Max Weber

Max Weber såg historiskt givna samhälleliga strukturer som en viktig aspekt i hur samhället formades, han brukar klassificeras som en historisk determinist, men han gav även individen en mer framträdande roll än Marx och Durkheim.
Weber talade om två sorters förståelser, observerad förståelse (observational understandning) och förklarande förståelse (explanatory understanding). Observerad förståelse innebär att man ser att något görs på ett visst sätt, men ser ett socialt fenomen. Det handlar om att förstå vad någon gör, vad någon utför för handling. Förklarande förståelse är den som berättar varför något görs på ett visst sätt, varför någon utför en viss handling, varför ett socialt fenomen äger rum (Weber 1904:282). Det handlar om att förstå varför någon utför en viss handling. För den sociologiska vetenskapen lade han mycket vikt vid den subjektiva verkligheten, den förklarande förståelsen. För att kunna förstå sociala fenomen var man tvungen att förstå dem ur ett kontextuellt perspektiv. En viss handling kunde enbart förstås om man tittade på dem i sitt historiska och kulturella sammanhang, han kallade detta verstehen-metoden.
Han påpekade även att den sociologiska vetenskapen skulle eftersträva värdeneutralitet och framhöll det hand kallade idealtyper (Weber 1904:278). Idealtyper var utopiska idéer om hur något borde vara (Weber 1904:274) och fångade in karaktäristiska drag av ett socialt fenomen. Det var ett redskap som kunde användas till att metodiskt undersöka samhällsstrukturer och var, enligt Weber, så nära den sociologiska vetenskapen kunde komma vetenskaplig objektivitet (Weber 1904:273). Idealtyper kan alltså ses som ett analysverktyg.
Weber har vad jag upplever som en mer pragmatisk syn på vad objektivitet i den sociologiska vetenskapen är. Han skriver:
The 'objectivity' of the social science depends rather on the fact that the empirical data are always related to those evaluative ideas which alone make them worth knowing and the significance of the empirical data derived from these evaluative ideas.” (Weber 1904:278)

Den sociala kunskapen som den sociologiska vetenskapen leder till har med andra ord en mening inom vissa kulturella och historiska ramar, men behöver inte vara allmängiltig för att vara meningsfull.

Max Horkheimer

Max Horkheimer anser att att även om individen och grupper kan agera utifrån medvetna val så är de ändå en produkt av historia och beter sig i stora drag på ett mekaniskt sätt (Horkheimer 1937:428, 431).
Horkheimer påpekar att en teori härleds genom att studera samhället och kan kallas giltig när de härledda påstående om samhället/hypoteserna stämmer överens med hur det verkligen ser ut (Horkheimer 1937:425-426). Han lägger även stor vikt på den kritiska teorin, att studera samhället ur ett kritiskt perspektiv för att kunna motarbete motsättningarna i samhället (Horkheimer 1937:431). För att kunna göra detta kan man inte enbart samla in fakta, då detta enbart är vad han kallar deskriptiv sociologi, utan även förstå den historiska utvecklingen (Horkheimer 1937:436).
Kritisk teori bör även vara något som förändras i takt med tiden och samhällets förändring och utmaningar.
Utifrån Horkheimer tolkar jag det som att han anser att kritisk teori i sig är viktigt för att motverka de motsättningar som uppstår i samhället. Analysmetoder och teori måste anpassas till den tid de är del av samtidigt som det historiska perspektivet är viktigt i metoden.

Talcott Parsons

Talcott Parsons talar en del om det subjektiva och objektiva i den vetenskapliga metoden och försöker tydliggöra det sociologiska fältet och tydliggöra vad man bör titta på för att skapa sociologisk kunskap. I likhet med Weber talar han om situations- och platsbunden objektivitet. Han pekar på sociologin står inför ett metodiskt problem och att vetenskaplig teori enbart är användbar om den hjälper till att förstå verkligheten (Parsons 1937:355), det ger en pragmatisk ton på metoddiskussionen.
Parsons säger och vikten av funktion:
If social systems is to be the major unit of reference of the total theoretical scheme as a whole, it must be treated in functional terms” (Parsons 1948:355)

Han påpekar även att man bör skilja på strukturella system och funktionella system. Strukturella system är stabila, det är samhällsstrukturer som består över längre tider. Funktionella system är dynamiska och här sker förändringar oftare (Parsons 1961:503-504).
Även individen får en tydligare roll hos Parsons, och han anser att det är lika viktigt att undersöka sociala strukturer och kultur som att undersöka individen och personligheten (Parsons 1961:509).
Idealtyper betonas också av Parsons då han anser att vi inte kan fånga in alla den mångfald som de sociala strukturerna byggs upp av (Parsons 1961:512)

Karl Mannheim

It is always the dominant group which is in full accord with existing order that determines what is to be regarded as utopian, while the ascendant group which is in conflict with things as they are is the one that determines what i regarded as ideological.(Mannheim 1936:302)

Karl Mannheim ser likt flera andra teoretiker att det finns en dominerande grupp vars idéer genomsyrar samhällsstrukturerna (Mannheim 1936:302). Dock är hans syn inte så deterministisk, utan han ser även att det underifrån växer idéer som utmanar det de etablerade samhällssystemen.
Mannheim skiljer på det han kallar ideologi och utopi (Mannheim 1936:297-300). Samhället kan analyserar utifrån dessa koncept där ideologi är de rådande idéerna som styr, medan utopi kan anses vara de idéer som utmanar den rådande ordningen. Utopi kan dock få fäste i samhället och i sin tur bli en ideologi, en del av den rådande samhällsstrukturen. Han menar på att det finns ett dialektiskt förhållande mellan ideologi och utopi (Mannheim 1936:301-302), och samhället är därmed alltid i förändring. Utopi kan ibland ses som något som står för och kämpar för orealiserade behov i samhället som den etablerade ideologin inte lyckas lösa.
Även Mannheim, likt Weber, påpekar den subjektiva verkligheten som är en produkt av historia och det samhälle/kultur vi lever i (Mannheim 1936:298).
Utifrån detta perspektiv tycker jag att utopi och ideologi kan fungera som metodologiska redskap för att analysera samhällsstrukturer.

Theodor Adorno

Theodor Adorno är ytterligare en i raden av teoretiker som, likt Horkheimer, anser att det är viktigt med kritisk teori för att motarbeta förhärskande idéer. Någon objektiv sanning är ouppnåelig om rådande sanningar inte ifrågasätts (Adorno 1951:326-327). Samtidigt medger han att sanningen alltid kommer att vara subjektiv då människans sinne alltid ”varit under en förtrollning” (Adorno 1951:329)

Den moderna perioden

Under kapitlet Den moderna perioden diskuterar jag Alfred Shutz, Peter L. Berger, Thomas Luckmann, Erving Goffmann, Herbert Blumer och Anthony Giddens. Indelningen är gjord utifrån kursböckerna.
Den moderna perioden karaktäriseras framförallt av att individen och den sociala interaktionen mellan två eller flera individer får en tydligare roll i sociologin (Calhoun 2012:27), definitionerna mikrosociologi och socialpsykologi blir vanliga.

Alfred Schutz

Alfred Schutz teoretiska perspektiv har ett fenomenologiskt perspektiv. Med andra ord blir individens tolkning av sin verklighet viktig.
Schutz pekar på att vi tolkar vår omvärld genom socialt konstruerade koncept. Vi har lärt oss hur man brukar agera i en viss situation, och vad olika signaler och symboler betyder när man använder dem (Schutz 1932:38). Detta gör att vi förstår andra individer genom att sätta oss in i den andre individens roll för att förstå den andra (Schutz 1932:37-38).
Problem i kommunikation uppstår när sändare och mottagare tolkar och använder signaler och symboler på olika sätt och därför inte kan tolka varandra rätt (Schutz 1932:40).
Till metoddiskussionen tillför Schutz förståelsen för hur tolkning av symboler och signaler blir en viktig del, inte enbart mellan två individer, utan även över samhälleliga och kulturella gränser.

Erving Goffmann

Erving Goffmann introducerar den dramaturgiska ansatsen med begrepp hämtade från teatervärlden i sociologin och socialpsykologin. Han talar om hur vi i det sociala mötet kan anta olika roller och masker, samt hur vi använder oss av olika roller beroende på på vilken scen (socialt sammanhang) vi står på. Han påpekar att vi i mötet med andra personer utvecklar vår personlighet och hittar vår roll. (Goffman 1959:48). Likt Schutz blir olika symboler och signaler viktiga i kommunikationen.
Detta är en teori som tydligt studerar det sociala livet på mikronivå, alltså på den nivå där individerna möts. Samhällsstrukturerna har en återhållsam karaktär, men är fortfarande närvarande då dessa strukturer är de som ger symboler.
Direkt, utifrån de texter som ingick i kurslitteraturen, kunde jag inte få fram någon tydlig metoddiskussion, dock återkommer jag till hur dessa teorier kan påverka den sociologiska metoden i diskussionsavsnittet.

Peter L. Berger & Thomas Luckmann

Berger och Luckmann presenterar ett perspektiv där det finns en dialog mellan individ och samhällsstruktur. Samhällsstrukturer/institutioner är något som skapar ett ramverk för hur individen kan välja att agera (Berger & Luckmann 1991:72).
De har även ett historiskt perspektiv och påpekar att det inte går att förstå institutioner utan att känna till deras historia (Berger & Luckmann 1991:72). En institution består av återkommande handlingar som till slut blir så etablerade att de blir en del av de blir en del av de normala samhällsstrukturerna. Institutionerna produceras av aktörens/individernas handlingar, det är en mänsklig produkt som i längden kan bli en form av socialt fängelse. Dock påpekar man att dessa strukturer inte oföränderliga, utan det finns hela tiden en dialog mellan människa och struktur (Berger & Luckmann 1991:78).
Berger och Luckmann pekar även på att de återkommande subjektiva handlingar som till slut institutionaliseras och blir objektiva, rationella handlingar utmanas av nya generationer eller av personer som inte varit med om att institutionalisera dessa handlingar. De objektiva handlingarna upplevs som subjektiva från andra personer, och på så sätt kan detta leda till förändringar som luckrar upp de vedertagna objektiva sanningarna och skapar nya sanningar (Berger & Luckmann 1991:80). På detta sätt produceras verkligheten hela tiden i mötet mellan individ och samhällsstruktur (Berger & Luckmann 1991:84).

Herbert Blumer

if the scholar wishes to understand the action of people it is necessary for him to see their objects as they see them.” (Blumer 1969:64)

Herbert Blumer talar tydligare om det metodologiska i sociologisk forskning. Han beskriver hur man genom att studera människan, individen, på nära håll kommer närmare det studerade fenomenet. Man ska hålla sig nära det empiriska materialet, och här är symbolisk interaktionism ett viktigt bidrag. Han påpekar att verkligheten skapas på individ- och gruppnivå, och därför måste vi studera verkligheten på denna nivå (Blumer 1969:62).
Blumer menar på att den symboliska interaktionismen är bäst lämpade för dessa studier då det är ”down-to-earth approach to the scientific study of human group life and human conduct”(Blumer 1969:63). Man bör utifrån hans perspektiv studerar verkligheten ur det perspektiv som människor upplever sin verklighet.
Även Blumer påpekar att hur vi väljer att agera i olika situationer utgår från hur vi tolkar situationen och hur vi tolkar andra personer , och att ha liknande definitioner på en signal, symbol, handling eller situation gör att olika individer agerar likadant (Blumer 1969:71).
Individen får en större frihet i den symboliska interaktionsmen och Blumer påpekar att:
Structural features, such as 'culture', 'social systems', 'social stratification' or 'social roles,' set conditions for their action but do not determine their action.” (Blumer 1969:72)

Anthony Giddens

[T]he primary tasks of sociological analysis are the following: (1) The hermeneutic explication and mediation of divergent forms of life within descriptive metalanguages of social science; (2) Explication of the production and reproduction of society as the accomplished outcome of human agency.” (Giddens 1976:230)

Anthony Giddens ger individen större handlingsfrihet och fri vilja. Han menar att individen alltid har en vis medvetenhet om vad den gör och hur man agerar är mer ett val än en automatiska handling (Calhoun 2007:220; Giddens 1976:229).
Han menar på att något som är viktiga att analysera är de oavsiktliga konsekvenserna som ibland är ett resultat handlingar med annan avsikt (Calhoun 2007:221).
Enligt Giddens är en viktig aspekt att förstå att sociologi är en vetenskap som arbetar med att försöka förstå en värld, en verklighet, som individen redan tolkat. I sin tur försöker sociologin tolka individens tolkning, vilket skapar det Giddens kallar dubbel hermeneutik (double hermeneutic) (Giddens 1976:227).
De strukturer som sociologin ska studera, är de strukturer som individen skapar genom att aktivt producera en subjektiv mening som omsätts i sociala strukturer, normer, kultur och makt (Giddens 1976:229).

Diskussion

Börjar vi med att titta på de tidiga teoretikerna då mer fokus låg på samhällsstrukturerna tycker jag att deras observationer och tillvägagångssätt för att tydliggör hur sociologin borde arbeta med samhällsanalyser känns som en naturlig start. Historiskt sett låg det nog även i tiden att inta fokusera alltför mycket på individen, utan framförallt på samhällen.
Den kritiska teorin framhåller att teorin måste titta på samhälle med kritiska ögon som en motvikt till förhärskande ideal. Dessa teorier har lagt grund till mycket av den sociologiska forskning som många idag ägnar sig åt, framförallt studenter verkar ha ett stort intresse för just denna typ av kritisk forskning.
När Weber förankrade sin verstehen-metod öppnande han ögonen inom sociologin för förståelsen om att mening kan vara tids- och platsbunden. Det är ett viktigt tillskott som jag tror att forskningen fått stor nytta av då många missförstånd kulturer emellan kunnat undvikas. Samtidigt tycker jag att man ser, trots att detta lärs ut, att många idag, framförallt de som ägnar sig åt kritiskt granskning av nutiden, ofta missar att beakta den historiska utvecklingen när de studerar de värden som olika ord, symboler etc står för. När man väl väljer att titta bakåt historiskt så väljer man även alltför snäva ramar. Det finns alltså fortfarande mycket att arbeta med för att etablera förståelsen för den subjektiva verkligheten.
De tidiga teorierna har alltså lagt en god grund till hur man studerar större samhällsstrukturer. Teoretiskt har man tydliggjort analytiska redskap för att veta hur man ska arbete för att kunna jämföra sociala fenomen.
Individen fick inte en alltför tydlig roll i de tidiga teorierna, men fick en allt tydligare roll runt 1900-talet. Detta tolkar jag som ett svar dels på att man insåg att något fattades inom den sociologiska teorin och de metoder man hade för att förstå det sociala livets byggstenar. Samtidigt skulle man nog kunna säga att de individualistiska idéer som börjat ta form på 1700-talet börjat leta sig in i samhällsvetenskapen. Individen blir en alltmer viktig del att analysera för att förstå det sociala livet.
Om de tidiga teorierna gav mycket till forskningen av samhällsövergripande sociala fenomen, så anser jag att mikrosociologin gett mycket förståelsen för sociala fenomen på vardagsnivå. Det sistnämnda kan tänkas ha en tydligare tillämpningsbarhet när det kommer till det privata vardagslivet. Vilket kan komma individen till nytta för skapa mening i sitt liv.
Kanske är användbarheten av mikrosociologi större än vad användbarheten av samhällsövergripande sociologi, om vi  fokuserar på det genomgående problemet, frågan om hur vi skapar en meningsfylld vardag. De flesta individer verkar vara väldigt anpassningsbara till sin övergripande samhälleliga livssituation, t ex kan både en rik och en fattig vara lyckliga, och denna lycka uppnås genom att axla den roll man har, på ett givande meningsfyllt sätt. Att lära sig skapa det bästa av vardagen verkar därför vara ett bättre alternativ för individen än att skapa ett friktionsfritt samhälle.

Referenslista

Adorno, Theodor (1951). "Cultural Criticism and Society" i Calhoun, Craig J. (red.) (2002). Classical sociological theory. Oxford: Blackwell. s. 319-330

Berger, Peter L. & Luckmann, Thomas (1991). The social construction of reality: a treatise in the sociology of knowledge. Repr. London: Penguin

Blumer, Herbert (1969). "Symbolic Interactionism" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Contemporary sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s 62-74

Calhoun, Craig J. (red.) (2002). Classical sociological theory. Oxford: Blackwell

Calhoun, Craig J. (red.) (2007). Contemporary sociological theory. 2nd ed. Malden, MA: Blackwell Pub.

Calhoun, Craig J. (red.) (2012a). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell

Calhoun, Craig J. (red.) (2012b). Contemporary sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell

Durkheim, Emile (1893). "The Division of Labour in Society" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 220-242

Durkheim, Emile (1895). "The Rules of Sociological Method" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 201-219

Durkheim, Emile (1983). Självmordet. [Ny uppl.] Lund: Argos

Giddens, Anthony (1976). "Some New Rules of Sociological Method" i Calhoun, Craig J. (red.) (2007). Contemporary sociological theory. 2nd ed. Malden, MA: Blackwell. s 225-230

Goffman, Erving (1959). "The Presentation of Self in Everyday Life" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Contemporary sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s 46-61

Horkheimer, Max (1937). "Traditional and Critical Theory" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 425-440

Mannheim, Karl (1936). "Ideology and Utopia" i Calhoun, Craig J. (red.) (2002). Classical sociological theory. Oxford: Blackwell. s. 293-303

Marx, Karl (1845). "The German Ideology" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 142-145

Parsons, Talcott (1937). "The Structure of Social Action" i Calhoun, Craig J. (red.) (2002). Classical sociological theory. Oxford: Blackwell. s. 347-358

Parsons, Talcott (1948). "The Position of Sociological Theory" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 495-501

Parsons, Talcott (1961). "An Outline of the Social System" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 502-522

Schutz, Alfred (1932). "The Phenomenology of the Social World" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Contemporary sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s 35-45

Weber, Max (1904). "'Objectivity' in Social Science" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 273-279

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar